Idag var det premiär för nya medicinen. Jag har ju tagit cellgifter i 8 månader nu och mått kasst 2 dagar efter. Med tanke på att jag tog det varje vecka så va det som att vara sjuk varje vecka. Ganska utmattande i längden. Så nu har jag fått medicinen i en annan form. Bort med piller och in med sprutor.. Iiinga problem enligt mig. Jag är inte ett dugg rädd för sprutor. Hellre spruta än piller..

Meningen var ju att jag skulle kunna ta dom själv en gång i veckan. Men första gången, alltså idag, skulle mamma göra det. Mest för att jag skulle känna hur det kändes.. Och FY FAN va ont det gjorde!!! Jag blev superchockad. Det gjorde mer ont än stelkrampssprutan man fick i skolan. Och den gjorde cp-ont!
Så att ta den själv kan jag ju glömma.. Men mamma ställer gärna uppsom tur är. Jag tog den för 1½ timme sen nu och har fortfarande jätteont runt där hon stack. Men hellre det än må illa och ha huvudvärk i 2 dagar.. Så ja, hittills är jag nöjd.

Det som inte dödar, det härdar sägs det ju!