Ibland när man mår dåligt så är det svårt att tänka positivt. Det blir som en ond cirkel.
Mår man bra, ja då tänker man positivt. Problemen blir inte så svåra och man löser dom hyffsat lätt. Men mår man dåligt och livet känns lagom roligt är det jäkligt svårt att inte tänka negativt. Problemen känns fruktansvärt stora och omöjliga att lösa. Man analyserar vartenda ord som sägs och alla blickar som ges och omvandlar det till negativa saker. Har man väl kommit under den negativa linjen så är det svårt att komma upp igen. Det är som om någon trycker ner en fast att det är en själv som orsakar detta.
Hur gör man?
Mår man bra, ja då tänker man positivt. Problemen blir inte så svåra och man löser dom hyffsat lätt. Men mår man dåligt och livet känns lagom roligt är det jäkligt svårt att inte tänka negativt. Problemen känns fruktansvärt stora och omöjliga att lösa. Man analyserar vartenda ord som sägs och alla blickar som ges och omvandlar det till negativa saker. Har man väl kommit under den negativa linjen så är det svårt att komma upp igen. Det är som om någon trycker ner en fast att det är en själv som orsakar detta.
Hur gör man?
